Just nu, om jag blickar tillbaka på mitt liv, har jag nog aldrig känt mig mer ensam. Jag saknar den där personen som jag kan prata med. Ni vet den personen som alltid får en att skratta och som alltid finns där. Jag börjar tro att sådana personer bara existerar i film. Jag har nog aldrig riktigt haft en sådan person i mitt liv... eller jo, men jag har nydligen fått reda på att den personen ska flytta till en annan stad. Och efter jul ska Frida flytta till San Fransisco, vem har jag då liksom? Ingen? Jag vill också flytta, till ett annat liv och börja om med allt. Låten nedan känner jag att jag kan reletera till i vissa stunder.